jennybredell

Det här med socker och godis när man har barn är svårt. Men viktigt. Det gäller att tillsammans ta ställning hur man vill lägga upp det.

Det första året är det ju inga problem. Då var det självklart för oss att inte låta Tuva smaka på något sött överhuvudtaget. Det funkade hur bra som helst fram till hon blev ca 1,5 år. Då blev hon nyfiken på bullarna vi åt och ratade sina torra skorpor. Helt förståeligt. Det är väl klart att vi inte kan sitta framför våra barn och äta bullar och kakor och tycka att de ska nöja sig med en torr skorpa eller ett smörgåsrån.

Jag tror stenhårt på att lagom är bäst. Har vi främmande eller fikagäster och dukar fram bullar är det självklart för oss att Tuva också får en bulle. Samma sak om jag och Micke efter jobbet blir tex. glassugna. Inte tusan sätter vi oss mumsar medan Tuva får titta på. Aldrig. Då får givetvis hon också glass.

Det här med lördagsgodis är sedan ett par veckor nytt här hemma. Tuva älskar det! Hon har fått upp ögonen för godis då hon tjuvsmakat vårt. Så, vi har kommit fram till att på lördagar är det okej. Tuva får en liten påse med ca 10 bitar. Sen är hon så nöjd. Så, det funkar hur bra som helst.

Med andra ord, jag och Micke låter Tuva äta fika, glass, chips och bakelser i normal mängd och i viss mån. Vi gör inte så stor grej av det. Så länge hon äter ordentligt med mat och är glad, nöjd och frisk så är ingen gladare än oss. Saft och festis, visst, ibland kan det vara okej. Men vatten är inte så dumt och får Tuva välja blir det i slutändan oftast mjölk, haha! Läsk är big NO NO! Ska det festas med dryck så blir det festis. Punkt slut.

Hur gör ni? När tycker ni det är okej att ge godis till de små?