Snälla rara medmänniskor, tror ni i er vildaste fantasi att lilla jag skulle finnas här på bloggen och vilja provocera eller trycka ner er? Absolut inte! Ni som känner mig vet hur jäkla snäll, enkel, lättsam och GODHJÄRTAD jag är.
Mitt inlägg från igår var ett inlägg från hjärtat som bara ville väl. Inget annat. Jag vill från botten av mitt hjärta be om ursäkt ifall jag sårade någon med det. Okej? Förlåt.
Jag menar inte att ni som har barn som t.ex. INTE sover är dåliga föräldrar. Absolut inte. Mitt inlägg handlade snarare mer om hur jag och Micke känner oss annorlunda jämfört med andra, inte BÄTTRE!!!! Vi gick in med inställningen att det skulle bli tufft som tusan när vi valde att skaffa barn, men ingen av oss har upplevt det så. Får inte det lov och vara okej? Måste jag hålla dom känslorna inom mig?
Hade jag skrivit ett inlägg om min eventuella cancer, en bilolycka eller döden – då hade jag fått massor med kärlek och pepp. Men så fort man skriver någonting positivt om sitt liv så får man påhopp för att man skulle vara provocerande och SE NER PÅ ANDRA MÄNNISKOR?!?!?!?!?! Varför är det så?
Om jag skulle skriva: ”Jag känner mig så himla snygg idag!” betyder det då att jag tycker alla ni andra är fula?
Här om dagen skrev jag om vår magsjuka. Betyder det då att jag hatar alla er andra som INTE åkt på det?
Vi ALLA kvinnor som burit och fött barn är enligt mig riktiga stars! Vi ALLA föräldrar som finns där för våra barn varje dag är också riktiga stars! Oavsett hur mycket våra barn sover. Herregud. Det var aldrig det det handlade om. Jag är somsagt hemskt ledsen om det såg ut så.
Hoppas ni förstår mig lite bättre nu. Kärlek och kramar till er alla ♡
Hej.
Jag håller helt med dig! Go girl. Vi är också strikta med rutiner, konsekvenser mm. Fungerar väldigt bra. Vi har inte perfekta barn, men de vet vad som gäller.
Tyvärr är det inte lika lätt att vara konsekvent och ta tag i problem i lika tidigt stadium med barn två som med ettan. Inte för oss som har dom väldigt tätt.
Men jag tycker och håller helt med dig på alla punkter.
Heja er och grattis till att ni har en sån lycklig familj.
Oj vilken hemskt tråkig inställning till andra föräldrar och medmänniskor. Det leder ofta inte framåt att fördöma andra utifrån vad man orkar själv och hur man själv har det. Det finns många andra faktorer än rutiner i en familj som spelar roll för hur sömnen för ett spädbarn är. Jag hoppas aldrig duger uppleva det, finns få saker som sliter så mycket. Du framstår tyvärr allt annat än godhjärtad och snäll och inlägget verkar mer fördömande kring andra än att du vill dela med dig av er glädje.
Tror inte ett dugg på ditt ”förlåt”. För du skrev ett likadant inlägg när Tuva var nyfödd och skröt över rutiner osv och att hon inte vaknar på nätterna för att ni är så bra föräldrar. Redan då fick du samma reaktioner.
Sen skriver du ett LIKADANT inlägg och blir chockad över att du får samma reaktioner???
jag själv ska bli mamma för första gången 2017 och fick faktiskt tips och råd av ditt förra inlägg. Din blogg ditt val av saker du vill skriva om! Jag tycker det är jättespännande och läsa din blogg verkligen! Kör hårt Jenny du verkar veta precis vad du vill! / Hanna
Hej. Jag kom in på din blogg via instagram (annamagnussen_) faktiskt, för vi har gemensamma kompisar eller bekanta. Jag läste ditt förra inlägg, och förstod precis. Jag har en son på snart 11 månader. Och upplever också att vi har haft det ”lätt” men när jag jämför mig och mina kompisar som har barn så är jag och min sambo väldigt enkla, det gör oss inget att barnet vaknar någon gång på natten och kanske det då är inställningen på en själv som redan från början gör om man tycker det är ”lätt” eller inte. Jag har också upplevt det där med att man måste nästan ”hitta” något som inte är bra för man vill inte provocera eller trampa någon på tårna som har det svårt. Jag försöker alltid förtydliga att jag tror att det är jobbigt för dem som säger att de har det. Jag läste kommentarerna i förra inlägget och blev lite chockad, för många skrev att man ska stötta varandra men om de tyckte att du sårade deras känslor så gjorde de precis samma sak tillbaka. Och jag förstår att du inte menade det du skrev som provocerande, det jag skrev nu menar inte jag provocerande men kan säkerligen tas så, jag vet inte riktigt vad jag ville med min kommentar, men jag hoppas att inte du tar åt dig så mycket av kommentarerna du fick.
Hej Anna! Jag tar inte illa vid mig av att Jenny och hennes familj har det ”lätt”, jag unnar ALLA människor det. Det är sätter hon skriver på… exempelvis ”hur svårt kan det vara” – ju för oss OTROLIGT svårt. När man som mamma haft dagar man gått på knäna och sedan får läsa ett inlägg om hur sorgligt andra tycker att det är att man har det som man har det blir man otroligt ledsen. Jag tror det är sätter Jenny beskriver det hon ville ha fram som blev tokigt. Det är ju fantastiskt att vissa får njuta av bebis och barntiden. Men för oss som redan har dåligt samvete och lågt självförtroende i sin föräldraroll blir det genast ett övertramp.
När du skriver om ”inställningen” till vad man tycker är jobbigt och inte blir det ännu mer provocerande. Ett exempel – min son hade kolik i ex antal månader. Skrek HELA nätterna. Han vaknar fortfarande 5-6 gånger om nätterna och bara skriker, otröstligt. Sömnbristen gör sig påmind i både tålarmod och relationen till sin sambo. Man kämpar dag ut och dag in för att få sin bebis nöjd. Man provar ALLT! Vänder och vrider varenda pusselbit för att få vardagen att gå runt!
Ja jag förstår om inlägget kan ha varit provocerande, och mitt med, vilket vi båda skrev, men det är i betraktarens ögon om hur mycket inläggen provocerar eller inte. Det du tycker om Jennys inlägg har inget med mig att göra, det får du skriva till henne. Sin egen ”inställning” har inget med din situation att göra (du skrev heller inte vilken inställning du hade), eller hur bra någon är som förälder. Jag gav bara ett exempel på mig och en kompis, hur olika inställning vi har till vad som är jobbigt eller inte, alla är vi olika. Det är väl ingen som vill att föräldrar har det svårt eller kämpigt oavsett om det handlar om mat, sömn, skrik, promenader mm. Man vill att alla ska leva i den där drömvärlden hela tiden, men tyvärr är det inte så, det går upp och ned. Och med detta sagt, och tanken på att varken jag eller Jenny kan skriva något som inte provocerar någon, så skriver jag inte något mer om detta inlägg. Mvh Anna
Min senaste kommentar var svar på din Moa.