jennybredell

Jag blev så varm i hjärtat när jag hämtade Tuva på dagis idag. Extra varm rättare sagt. För varm, det blir jag varje gång, tro mig.

När jag kliver in i kapprummet är det första jag ser Tuvas hylla där allt står ordning och reda. Ja, hon är väldigt nogrann av sig och det är så kul och se hur det syns så väl även när hon är på dagis. Över hennes hylla hängde det här:

Alltså, hur lycklig kan man bli som mamma över en liten teckning?! Jag blev tårögd. På riktigt. Ser henne framför mig hur hon sitter där och målar tillsammans med de andra barnen. Så sött.

När jag klev in i lekrummet så blev jag alldeles tokvarm i hjärtat, ännu en gång. Det var första gången jag verkligen såg hur hon lekte och var alldeles inne i leken. Det var hon och en annan pojke. De sprang runt och dansade till musiken de spelade och hoppade upp och ner från soffan som står där inne. Alltså, det LYSTE verkligen om Tuva. Man såg på hela henne hur kul hon hade. Det gör gott i en mammas hjärta, det kan jag lova.

På tal om någonting annat – Hela vårt hem förnyas. Och min snälla pappa hjälpte oss att köra hem vårt nya köksbord ikväll. Guld värt! Vi blev så himla nöjda och jag lovar att slänga in en bild eller två inom kort.

Att morfar kom på besök älskade givetvis Tuva. Vi berättade att morfar var på gång och hon sprang direkt till ytterdörren som hon öppbade innan hon fick syn på honom och ropade: ”HEEEJ!!!” Innan han åkte hemåt skämde han bort henne med pengar som hon glatt la ner i spargrisen. Den där morfar, han är go han!