jennybredell

Efter drygt ett år säger jag nu igen, hej hej bloggen, hehe!

Jajamensan, över ett helt år har gått sedan jag befann mig i denna bloggvärld och ska jag vara helt ärlig så minns jag knappt hur det var att hålla en blogg i liv. Det enda jag kommer ihåg var att ni var väldigt många som följde mig här och att det var väldigt roligt att skriva av sig och få all typ av respons.

Jag var ung när jag startade min första blogg och jag blev fast direkt. Jag älskade skiten från första stund. Det var direkt många som började läsa och så har det alltid varit, genom alla år, genom alla olika bloggar jag haft. Ju fler det blivit som läst dock, ju räddare har jag blivit och det har ofta varit anledningen till att jag slutat. För tro mig, det finns en baksida med att få så pass mycket uppmärksamhet när man bor och lever i en så liten stad som jag gör. Det blir liksom ingen perfect match, utan motsatt effekt. Varför? Jag vet inte och jag tror inte att jag någonsin kommer få ett klokt svar på det.

Igår la jag upp en filmsnutt i min Instagramstory och delade med mig av suget jag har för att börja blogga igen, att jag saknar det. Jag frågade om jag skulle börja igen och jag fick hundratals JA-svar och endast två NEJ-svar plus en himla massa fina DM och peppande hejarop! Så fantastiskt roligt! Därför har jag nu bestämt mig för att börja igen, trots allt. Anledningen är i grund och botten enkel – Jag vill vara med att bidra till att Internet blir en mer positiv plats att vara på, och jag vill få fler att förstå vilken möjlighet sociala medier ger oss. Såklart finns det baksidor, men det gör det med allt i livet. Fördelarna är desto fler och det är det jag vill dela med mig av. Det finns så många kontakter, människor, platser och möjligheter att stöta på genom Internet och våra sociala medier – Jag vill lyfta och slå ett slag för det. Jag vill att fler får upp ögonen och ser allt detta med ett mer positivt perspektiv och att vi tillsammans samarbetar och hjälper varandra i det, inte minst vi kvinnor, och mammor.

Jag vill också ta upp bloggandet igen för min egen skull. Det är så förbaskat roligt att ha en innehållsrik blogg att bläddra i och se tillbaka på. All text, alla tankar, alla bilder, alla resor, alla berg- och dalbanor. Så kul!!!

Mina drömmar och förhoppningar med detta beslut är också att få en mer genuin kontakt med alla er hundra- och tusentals som är här och läser. Jag önskar att vi kunde skapa dialoger och diskussioner om allt mellan himmel och jord, dela med oss av pepp och tips och se till att hjälpa varandra och inte stjälpa. Alla dialoger och diskussioner skulle kunna börja här, men sedan kanske kunna leda till fysiska träffar, vad vet jag? Vi skulle hur som helst ha mycket att ge varandra, det är jag övertygad om!

Och kom ihåg! Kanske det bästa av allt – Ingen tvingar hit er utan det är ni själva som klickar er in här och så kommer det alltid att vara. Tveka inte att lämna sidan om det skulle visa sig att du inte får någon positiv energi här, och det skulle jag vilja påstå gäller överallt här i livet. Vänd på klacken och gå ifall du mår dåligt av att vara på en plats och bland människor som inte gör dig gott. Det är en förutsättning för att du själv ska bli den bästa versionen av dig själv.

Nå, är ni peppade? I så fall vill jag veta det! =)

1000 kramar till er alla. Vi hörs snart igen, tror jag.  / Jenny