jennybredell

• Hur berättade ni för familjen, vänner och för alla andra att ni väntade barn och när berättade ni det? 

Vi berättade det ganska tidigt för våra föräldrar. Det var så himla svårt att hålla det hemligt för vi var så glada! Och nervösa. Jag kände mig så osäker på NÄR och HUR man skulle kontakta barnmorskan så jag ringde ner mamma en kväll, sent som tusan och bara sa: ”Kan du komma hit?” Sen la vi på och 10 minuter senare satt hon i vår soffa och Micke säger: ”Du ska bli mormor!” Hon började gråta av glädje och lugnade oss genom att berätta att det är först längre fram man ska till barnmorskan (jag var ju bara i vecka 4 vid det här tillfället) så det kändes jättebra efter att vi berättat för henne.

Det dröjde ett par veckor innan Mickes föräldrar och min pappa och hans fru fick veta. Anledning? Tiden gick och vi ville berätta när vi satt ner i lugn och ro, inte bara i förbifarten liksom. De blev givetvis överlyckliga de också! Pappas fru hade det på känn så när vi satte oss ner sa hon: ”Jag vet vad ni ska berätta” medan Mickes föräldrar trodde att vi bara skojade, dom var inte alls beredda på det, haha.

Den första av mina kompisar som jag berättade för var Hanna. Vi skulle ha myskväll en fredag och jag var så himla sugen på att berätta. Stackaren hinner knappt in genom dörren innan jag utbrister: ”Jag är med barn!!!” Haha!!! Jag var då i vecka 6 tror jag.

• Tack för en bra blogg!
  Vad gör man när stickan aldrig verkar vilja visa ett plus och hur orkar man försöka månad efter månad utan att det sliter? Har ju läst att det tog ett tag för er att bli gravida också. Kramar

Ja, vad gör man? Man måste orka helt enkelt. Alltså, det är ju såhär, att bli med barn är inte något som man blir bara sådär. Det är så himla mycket som ska klaffa! På en månad finns det bara ett par, tre dagar som du ens KAN bli gravid på. Dom dagarna ska alltså allt klaffa och det är inte så lätt. Jag har själv varit i din sist och jag vet exakt vad du känner, men såhär i efterhand, med perspektiv på det hela, så kan jag bara säga – lugna dig vännen. Det kommer. Jag tror stenhårt på en sak – Ju mer stressad man blir och ju mer man vill bli gravid – ju svårare är det. Kroppen blir stressad och det är då inte allt klaffar som MÅSTE klaffa för att du ska bli gravid. Håll inte på och räkna dagar hit och dit, stressa varandra eller börja tänka massa konstiga saker – ta det lugnt och tänk inte så mycket på vad det är för dag eller att ni MÅSTE få till det exakt då och då. Det hjälper nog ska du se! Lycka till. Kram

• Varför går inte Tuva på förskola? Börjar ju bli dax snart, eller?bara syn att hon ska gå hemma när ni jobbar

Den här frågan förstår jag inte riktigt. Tror du som skrivit den att Tuva går hemma själv medan jag och Micke är iväg och jobbar eller hur ska jag tolka din text? Svaret på varför Tuva inte går på förskola är enkelt – Vi vill inte det. Vi får det att funka ändå, både praktiskt och ekonomiskt och det är jättepositivt för oss. Hon hinner gå på förskola och hon hinner det här med långa dagar och rutiner, det är inte någonting som hon varken behöver eller får ut någonting av än. Sen vet jag att det finns dom som inte får det att funka med jobb osv om det inte vore för förskolan och det är ingenting jag ser ner på eller så. Absolut inte. Men i vårt fall så känns det lyxigt och roligt att få spendera hela dagarna tillsammans med henne och sen åka och jobba ett par timmar på eftermiddagen och kvällen när Micke kommer hem från sitt jobb. Vi skaffade inte barn för att bli rika eller låta henne hänga på förskolan medan vi jobbar, vi skaffade barn för att vi ville och då är det självklart för oss att pussla ihop det såhär om vi har den möjligheten. Sen att vi förlorar lite pengar och tid på kvällen ihop, jag och Micke, vad spelar det för roll? Vi gör det ju för Tuva! Vi hänger i lekparken, öppna förskolan, badhuset och leklandet tillsammans med andra barn och föräldrar istället och det känns somsagt SÅ härligt att få ha det så!

• Vart ser du dig själv om 5 år? 10 år?

Åh, vilken spännande och svår fråga! Om 5 år tror jag iallafall att jag är tvåbarnsmamma. Om 10 år? Jag vet inte. Kanske trebarnsmamma och uppe i nåt nytt jobbprojekt. Mm, det tror jag. Men, jag vet inte.

• Vill ni skaffa syskon till Tuva?

Självklart vill vi det! Men först ska vi njuta av bröllopsplaneringen och vår stora bröllopsdag!

• Vad ser du mest fram emot med bröllopet?

Allt! Verkligen allt! Planeringen fram till bröllopet är ju hur kul som helst så just nu njuter jag av alla moment som vi pysslar och förbereder till vår stora dag. När den dagen sen väl är här, då ser jag fram emot varenda ögonblick. Jag blir tårögd bara jag tänker på det. Fixa håret med hjälp av min storasyster på salongen, bli sminkad, känna pirret i magen, tåga in i kyrkan, se Micke i ögonen, alla fina gäster, våra älskade brudnäbbar, middagen, sången, skålen, åh, allt.

• Vad är det bästa med att vara mamma?

Det bästa med och vara mamma är och känna det där starka bandet som är så svårt och förklara, till någon. Det är så häftigt att bli och vara mamma på det sättet att känslorna man känner, finns det inte riktigt ord till. Man känner sig så viktig och behövd och det är fint – sen så är det väldigt kul att se sig själv i en annan människa. Det bästa är också alla skratt man delar varje dag, alla påhitt hon visar en och allt hon lär sig tack vare en.

• Kan du inte beskriva lite hur du upplevde första tiden som mamma med en liten spädis samt hur det är nu?

Första tiden är väldigt speciell. För oss var det dock ovanligt självklart tror jag. Jag och Micke växte oss in i rollen väldigt snabbt och har egentligen aldrig känt att det varit jobbigt eller svårt på något sätt. Tuva har alltid varit en väldigt nöjd bebis och blev hon ledsen var det bara att ta fram mat (som första tiden var via amning) så när jag tänker tillbaka så kan det väl vara det man kände, att, kära nån, ska hon äta IGEN? Amningen, jag och Tuva gick inte riktigt hand i hand. Jag fick mjölkstockning och hade det till och från i 9 veckor, Tuva blev aldrig mätt och mjölken räckte till slut inte till. Det var iofs lite svårt. Till nästa gång har jag ju mer erfarenhet att gå på, första gången och första tiden med ett spädbarn lyssnade jag väldigt mycket på BVC och BB. Allt dom sa och rekommenderade hade jag idag kanske inte lyssnat på. Som svar på din fråga, i början är det mer mysigt med barn, idag, när hon är äldre, är det mer roligt.

• Vad vill du ge för råd till någon som precis blivit gravid?

Njut! Njut! Njut! Njut av att vara gravid och se hur kroppen förändras. Dokumentera med bilder, skrift och fyll i sådana gravidböcker, vecka för vecka, som finns att köpa. Det är jätteroligt att se tillbaka sen och tro mig, skriver man inte ner och fotar en massa, så kommer du att glömma bort saker.

Nybliven mamma & en pytteliten Tuva – sån underbar tid ♥