jennybredell

Okej, nu är det dags för en riktigt bröllopsuppdatering. Den är lång! Så den blir i olika delar. Jag har hur mycket som helst att skriva om och hundratals bilder att visa. Är ni redo? Okej, nu kör vi!

________________________________________________________________________________________________________

Bröllopsveckan är här och nu är det dags för sista rycket inför den stora dagen. Måndag och tisdag går åt till att packa ner allt i kartonger så att vi enkelt kan ta med det till lokalen. Vi skulle få nycklarna på torsdagen så att vi hade ett par dagar att pynta och fixa med allt. TACK OCH LOV slutade det hela med att vi fick komma in en dag tidigare, dvs onsdagen. Hyresvärden ringde och frågade ifall vi ville det – att den möjligheten fanns – och vi nappade direkt. Jag kan säga såhär – hade vi kommit in på torsdagen som det var sagt från början så hade vi ALDRIG HUNNIT MED ALLT I TID. Allt tog sååååååååååå mycket längre tid än vad vi planerat och trott. Tack gode gud att vi fick en dag extra på oss somsagt, annars hade det aldrig gått.

Såhär i efterhand kan jag inte påstå att jag njöt speciellt mycket såhär dagarna innan. Jag var så nervös och stressad samtidigt som jag var rädd att vi skulle glömma eller missa något viktigt. Jag mådde illa och åt inte ett skit. Det var med andra ord nervositet till max. Micke försökte hela tiden lugna mig men det gick sådär, haha.

Lokalen vi var i är en nyrenoverad lada med utsikt över sjön. Hur vackert som helst! Den är renoverad med kök och bar, stora mäktiga fönster ut mot sjön och härlig belysning samtidigt som den är bevarad med det gamla träet. Älskar blandningen av det gamla och det nya, lyxiga.

Denna fantastiska lada i all ära, MEN, det höll på att gå åt helvete ganska så rejält. Det var nämligen såhär – Det hade uppstått ett fågelbo längst upp i taket. Boet var fullt med ungar och fågelmamman flög in och ut genom en liten springa för att hämta mat. Vad händer tror ni? Vi kom dit en av dagarna och det var BAJS överallt. Boet satt mitt i lokalen och där stod vi och såg på. Jag fick panik. VI fick panik. Jag grät. Det kändes som att allt bara rasade samman. Som tur var löste det sig till slut med hjälp av vaktmästaren som var på plats och hjälpte oss. Jag tänker inte säga hur det gick till för det kanske retar någon. Men det löste sig in i det sista och TUR var väl det. Hur kul hade det varit som gäst och fått en fågelskit i huvudet eller i maten? Haha, herregud. Såhär i efterhand kan man väl skratta  åt det men just där och då var det allt annat än kul när man redan var stressad.

Vår älskade familj och våra närmsta vänner hjälpte oss så mycket dessa dagar. Utan dom hade det heller aldrig gått. Så enkelt är det. Ett stort partytält skulle upp utanför lokalen, all alkohol skulle in i baren, 100 stolsöverdrag skulle på, alla dukar skulle strykas, rislampor skulle upp i taket, dukningen skulle förberedas – alltså, den här listan kan göras hur lång som helst. Kort och gott kan jag säga att det var 1000 gånger mer och göra än vad vi trott.

Jag ber om ursäkt för den hemskt dåliga kvalitèn på dessa bilder. Meeeeeeen, jag hade lite annat och tänka på än att ställa in rätt inställning på kameran, haha.

När vi dagen innan hämtade ut dekorationsblommorna och hos floristen fick se buketterna – Ja, då för alla känslor på plats. Då blev det plötsligt på riktigt. Vet hur jag tänkte: ”Shit, imorgon är det dags……”

Klockan blev 23:00 innan vi blev klara kvällen innan. Jag och Micke kysste varandra hejdå och då kom tårarna. Glädjetårarna. Han sa: ”Jenny, tänk, IMORGON GIFTER VI OSS”. Och så åkte han till Katrineholm och sov med sina två best mans och jag och Hanna, min brudtärna, åkte hem till mig med sällskap av Tuva. Tuva somnade med en gång när vi kom hem. Jag och Hanna satte oss i köket och försökte få i oss lite mat. Kommer aldrig att glömma den kvällen, Att lägga sig bredvid sin bästa vän och försöka somna den kvällen var lättare sagt än gjort. Vi hade ju världens största och viktigaste dag framför oss. Vi kollade tusen gånger på våra telefoner så vi hade ställt alarmet rätt. Att försova sig på bröllopsdagen när man har viktiga tider och passa är ens största rädsla i detta läge. Jag lovar. Till slut somnade vi…. ♥

Fortsättning följer….