No matter how good or bad your life is, wake up each morning and be thankful that you still have one.
När telefonen ligger på bröstet och plötsligt börjar ringa. Vad händer? Är inte klockan mitt i natten? Det är kolsvart. Vem behöver mig såhär dags?
Jag hör en röst som jag känner väl igen. Det är Micke: ”Sover du?!” Jag är förlamad i hela kroppen och inser att klockan är 07:12. Jag har missat mitt alarm, min väckarklocka. Jag har sovit i hela 11 timmar och är ändå totalt slut i kropp och själ. Jag har försovit mig. Det suger. Det är den värsta tänkbara start på dagen man kan få, enligt mig.
Jag sliter upp persiennen och ser detta. Plötsligt infaller sig ett lugn i varenda del av kroppen. Jag lever, jag kan andas, jag får vakna upp till ännu en dag, trots att starten på den kanske inte var den bästa. Det är i sig en ära. Allt annat finns det lösningar på, det är så jag måste tänka. Det kanske låter djupt, men det är ju också helt sant. Eller hur?
No matter how good or bad your life is, wake up each morning and be thankful that you still have one.
Senaste kommentarer