Jag är så hemskt dålig på att hålla skrivandet i liv nu för tiden. Vet inte vad det är, men det är någonting som gör att jag inte kan gå in för det till 100%. Någon slags spärr. Rädsla. Oro. För vad? Jag vet inte. Är nog bara rädd att ’trampa någon på tårna’ då jag är väldigt positiv och glad, vilket jag förstått kan verka provocerande ibland.
Kommer aldrig att glömma diskussionen på min gamla blogg då Tuva bara var ett par månader gammal. Jag skrev ett inlägg och avslutade med och berätta hur stolt jag var över henne och hur duktig jag tyckte hon var som sov så bra på nätterna. ”En bebis kan inte vara duktig, det handlar om tur” Ska jag vara ärlig så skrattar jag fortfarande åt den kommentaren för den är bara grundad i en sån avundsjuka och irritation. Givetvis hade personen som skrev detta en bebis som INTE sov på nätterna.
Förstår ni hur jag menar? En sån liten sak som att man skriver att sin bebis är duktig kan reta folk så förbannat. Hur många mammor har INTE eller ALDRIG tyckt/sagt eller känt att sina barn är duktiga? Inte många. Men man får inte säga/skriva det på fel dag. Hur man nu ska veta när det är. För då skryter man. Och provocerar.
Detta är en av anledningarna till att jag inte bara släpper haken och skriver på. Jag vill inte reta någon. Jag är verkligen inte en sån människa. Tvärtom. Jag ser mig själv som en väldigt snäll, ärlig, rak och naturlig människa. Både som Jenny, mamma, sambo och vän. Det gör jag.
Dessutom så är jag sårbar och väldigt ärlig med det också. Så fastän mitt liv är rosa och fantastiskt (för det är det verkligen!!!) så finns det saker som jag mår dåligt över och som jag gärna delar med mig av. Därför önskar jag verkligen att ni som följer mitt skrivande gör det för att ni vill, för att ni tycker om mig och för att ni på något sätt mår bra av det. Ni andra – försvinn.
☆ ~ Summan av kardemumman – Tuva är 15 månader och har ännu ALDRIG varit vaken om nätterna. Inte en enda natt. Jag tycker att hon är världens duktigaste lilla tjej och det kan ingen ta ifrån mig. Hon är bäst. Så enkelt är det. Det handlar för fan inte om tur, det handlar om våra rutiner, hennes trygghet och hennes välmående. Det värmer i mitt hjärta så enormt. Jag är världens lyckligaste mamma!
Med det sagt menar jag givetvis inte att ni som har barn som inte sover på nätterna på något sätt är misslyckade eller otrygga. Det handlar bara om att ni får ge det lite mer tid innan det är 100% perfekt. Det kan handla om kolik eller andra sjukdomar och vad tusan kan man då begära? Jag har flera vänner och bekanta som har och har haft problem med ledsna och oroliga bebisar, inte har jag suttit och skrattat åt det. Herregud. Jag har peppat, stöttat och funnits där med mitt stora hjärta och små tips jag själv lärt mig på vägen. Det är ju så det ska va, det är självklart för mig.
♡♡♡♡♡
Senaste kommentarer