Whihooo, tiden går och idag går vi in i vecka 13. Bebisen är ca 5,5 cm lång från huvud till stjärt och jämförs i storlek men en persika. Organen är färdigutvecklade och fungerar. Nacken är redan tillräckligt stark för att bebisen ska kunna röra på huvudet. Tillväxten accelererar och kroppen försöker komma ikapp huvudet som fortfarande är mycket större än kroppen. Bebisen kan suga på tummen, gäspa och svälja.
Hur mår jag då och hur har den första tiden varit? Här känns det otroligt viktigt för mig att skilja på två saker – min sjukskrivning och min graviditet. Varför då? Jo, för att det är två HELT OLIKA saker. Jag är alltså INTE sjukskriven på grund av min graviditet utan det handlar om någonting helt annat. Dessutom så blev jag sjukskriven innan vi ens fick reda på att jag var gravid.
För att tala om graviditeten – Jag mår bra! Hittills känner jag igen mig i min tidigare graviditet då jag har och har haft exakt samma symtom – En trötthet som inte går att beskriva och ett lätt illamående som går över så fort jag äter. Med andra ord, jag har ingenting att klaga över, tvärtom, jag känner mig tacksam. Tröttheten går ju enkelt att bota genom att lyssna på kroppen och sova. Det lilla illamåendet kräver endast matintag och så går det över igen. Inte så svårlöst med andra ord och som sagt, tacksamheten är enorm! <3
Jämfört med graviditeten med Tuva så har den här rent mentalt känts annorlunda och jag har redan hunnit oroa mig en del under de ”kritiska graviditetsveckorna”. Jag och Micke har pratat mycket och båda två tänkt tanken på OM något skulle gå åt skogen – STACKARS TUVA =( Därför har det känts som ett måste att hålla graviditeten hemlig så långt det går och därför har vi faktiskt inte berättat för någon, förutom våra föräldrar och min storasyster, om den. Det har känts som ett skydd, främst till Tuva. Vi vet hur det är, alla är vi människor och det är SÅ lätt att försäga sig, och Tuva skulle ha fattat direkt ifall hon hörde något om det. Hon har nämligen tjatat, undrat och längtat väldigt mycket och länge efter detta. Det scenariot att hon skulle höra det ifrån någon annan än oss, eller att ett tidigt missfall skulle ägt rum medan hon hunnit måla upp en bild som framtida storasyster, gjorde alltså att vi la upp det på det här viset, och det känns bra. Här måste jag flika in och säga att barnmorskemottagningen varit helt fantastisk! De lugnade oss direkt och gav oss tid för ett tidigt ultraljud vilket kändes oerhört positivt och genuint.
Nu går inte magen eller vår lycka att dölja längre, hehe – därför är det numera en officiell resa och allt är sååååå mycket mysigare nu när Tuva är delaktig. Allt kan såklart fortfarande hända, men det kan det alltid i livet, vi vet aldrig någonting om morgondagen, men att oroa sig över något man ändå inte kan påverka, gör inte någon sak bättre.
Så nu njuter vi istället, t i l l s a m m a n s <3 och det är en alldeles underbar upplevelse.
Senaste kommentarer