Jag är totalt slut men jag vill ändå skriva några rader här inne och framförallt tacka ALLA er som stöttat mig idag.
Jag har delat med mig väldigt mycket på min Instagramstory idag. Vanligtvis brukar jag vara rädd för att blotta mig och är absolut inte bekväm med att sitta och filma mig själv, men jag kände verkligen att det var nödvändigt just idag. Den här historien är en så stor del av mitt liv och rädslan, maktlösheten och alla panikattacker bottnar där. Varför det är så nödvändigt att blotta upp mig såhär är helt enkelt för att jag inte vill ha någon ”perfektstämpel” på mig. Jag är inte perfekt, inte mitt liv heller. Hoppas ni förstår vad jag menar ♥
Jag känner mig fortfarande lite ”lullig” så jag ska försöka fatta mig kort. Jag behöver verkligen sova.
Jag hämtade upp Micke innan vi styrde bilen mot tandläkaren. Väl där så började jag gråta. Igen. Mitt i väntrummet. Inte så kul. Det tog dock bara en liten stund innan jag blev uppropad och välkomnad in i ett rum.
Där mötte den fantastiska genuina, proffsiga och underbara specialisttandläkaren upp mig. Jag försökte stoppa tårarna, men det gick inte. De bara rann. Hon försökte peppa mig (vilket hon verkligen lyckades med trots allt) och det dröjde bara ett litet tag innan jag fick ”den lugnande shotten”. Det var första gången jag fick lugnande läkemedel i vätskeform och det kändes lite läskigt. Jag drack den, och skulle ligga och vila i ca 30 minuter innan de gick vidare till nästa steg.
Micke påminde mig hela tiden om att andas lugnt och det hjälpte verkligen jättemycket. Eftersom att jag är så pass rädd som jag är, och eftersom att jag har den där hemska filmen som spelas upp i huvudet samtidigt som paniken i mig växer så är det just andas som jag glömmer bort att göra. Så, hans stöd var enormt. Det lilla gjorde och gör så mycket ♥
Efter 30 minuter gjorde den lugnande medicinen sitt. Jag fick två bedövningssprutor och sedan var det dags… Den skickliga tandläkaren (och medicinen, hehe) fick mig att slappna av, glömma filmen som spelats upp i mitt huvud hela förmiddagen och vipps så var tanden ute.
Sån lättnad, sån enorm lättnad. Och tacksamhet. Det gick!!!!!!!!!!!! Den är ute!!!!!!!! Jag klarade det!!!!!!!!!
Jag har 100000 saker till som jag vill berätta, men som jag är för trött för nu. Kroppen min behöver verkligen sömn nu. Jag ville bara snabbt kika in och berättade att allt gick så bra som det kunde gå idag, med tanke på omständigheterna. Ni har varit SÅ många som stöttat mig och jag är så enormt glad och rörd över det. Jag vill från botten av mitt hjärta tacka och sänder här en stor varm kram till er. Tack tack tack! ♥
Senaste kommentarer