Att tvingas vakna upp ur en rosa dröm, eller rättare sagt avbryta en drömtillvaro och återgå till någon slags vardag igen – exakt DÄR befinner vi oss nu.
Fyra underbara veckor har gått sedan lillebror kom till oss och vi har sedan dess tillsammans alla fyra varit lediga och njutit i bebisbubblan och lärt känna vår nya familjemedlem. Det har varit så mysigt och man vill liksom inte låta Micke åka till jobbet imorgon. Ärligt talat så hade jag i stort sätt kunnat göra vad som helst för att få ha det såhär i minst fyra veckor till ♥ Men, nu är det som det är och vi får helt enkelt göra det bästa av situationen, även om vi kommer sakna ihjäl oss efter pappsen när han är på jobbet under dagarna. Jag är för övrigt väldigt nyfiken, och lite lätt nervös, över hur jag ska få till det med två barn och 15timmars-veckor för Tuva på förskolan. Mellan 08:00-11:00 har hon möjlighet att vara där och leka med sina kompisar, sedan måste hon vara hemma med oss. Blandade känslor angående det. Hon avgudar verkligen allt som har med förskolan att göra och i det långa loppet så gissar jag att hon kommer att bli lätt uttråkad att hänga med mig och Mille, hehe. Vi kommer att leka en hel del i lekparken kan jag gissa. Och badhuset kanske. Vad mer kan man fördriva dagarna med som Tuva får ut så mycket som möjligt av? Jag känner mig som sagt lite nervös över att få ihop det, men bara efter ett litet tag reder det sig säkert =)
Pusskalas på promenad. Fotografen är ingen mindre än Tuva =)
Det börjar för övrigt att sjunka in nu mer och mer, att Mille faktiskt är vår och att vi numera är fyra. Känslan är och kommer för alltid att vara obeskrivligt mäktig dock. Det är en kärlek som känns i hela kroppen och glädjetårarna är inte långt borta… Tack livet. Tack ♥
Senaste kommentarer