Idag var det äntligen dags och SOM jag har längtat! Jag vet inte vad det är med mitt hår – men det kan verkligen inte vara långt och snyggt på samma gång. De senaste åren har det blivit mer som ett trassel och vi kommer inte alls överens. Samtidigt gillar jag ju att ha längd på det, då jag gärna sätter upp det (både slarvigt i vardagen och mer välordnat när jag ska iväg) men trasslet och allt håravfall som jag påminns av varje gång jag tvättar det, har fått mig att längta något enormt till att få klippa av det.
Idag fick vi äntligen till det, jag och min storasyster. Hon fick ett återbud på en klipp och färg så vi hann klippa varandra. Så skönt!!!!!! Och så välbehövligt! Hejdå långa svall, hejdå trassel! Och det bästa av allt – Micke slipper sucka efter allt svart hår som ligger överallt 😉
Skäms nästan nu när jag ska visa er före-bilden. Man ser verkligen hur fult och slitet det är, men, detta är den nakna sanningen det:
Det var lite som försvann….
Resultatet. Lite skillnad va?
Senaste kommentarer