jennybredell

Jag har den senaste tiden reflekterat och tänkt väldigt mycket på hur ”enkelt” det är att numera vara mamma till en som snart ska fylla fem jämfört med hur det var under bebistiden. Missförstå mig rätt nu, jag menar inte att det på något sätt är negativt med de första åren, absolut inte. Det är supermysigt på alla sätt och vis och jag längtar MASSOR efter att få hoppa in i den bubblan igen. Jag menar bara att man glömmer bort mycket som nu börjar komma tillbaka i samband med att vi förbereder oss för vår nya efterlängtade familjemedlem som kommer till oss om tre månader ♥

Dessutom så börjar man ju tänka och/eller förbereda sig på att lillebror kanske inte alls blir i närheten av det Tuva varit och/eller är. Ni som känner oss eller som följt mig sedan hon var bebis vet att vi tyckt det varit enkelt hela tiden då hon alltid varit en väldigt nöjd, snäll och glad tjej. Vi har inte genomlidit några vakna nätter, kolikskrik, trotsperioder eller andra typer av ”hinder”, utan allt har gått väldigt bra från första stund. Det förvånade oss, vi gick nämligen in med inställningen att det skulle vara precis tvärtom att bli förälder – men icke. Jag har sagt det förut och jag säger det igen: Jag tror att hemligheten är rutiner, rutiner, rutiner. 

Hur som helst, det finns som sagt mycket annat som man med tiden Tuva blivit äldre, glömt bort, men som man nu alltså påminns av när man förbereder inför lillebrors ankomst. Här nedan följer några exempel på det jag reflekterat mycket över:

• Packningen minskar avsevärt – Från att packa skötväskan med blöjor, små handdukar, våtservetter, nappar, nappflaskor, ersättning, klädombyten, mellanmål, leksaker, snuttefilt och gosedjur till att i stort sätt inte behöva ha med sig någonting. Den blir ju nästan läskigt när man tänker på det, haha. Det är först när man verkligen börjar tänka efter som man minns hur otroligt mycket planering som ligger bakom varje gång man ska iväg och skötväskan måste med. Givetvis går ju det (som allt annat) på rutin efter ett tag och snabbare än man anar så är det bara en del av allt och görs automatiskt, men ändå. Det är superstor skillnad jämfört med nu. Rent krasst så kan ju vi åka iväg en hel dag utan att behöva ha med oss en enda pryl till Tuva, så, det är ju en enorm skillnad.

• Hon säger själv till när hon svettas eller fryser – Hur nojig är man inte när han har en liten bebis och går ut en kall vinterdag på promenad? ”Oh shit, har han/hon ordentligt med kläder på sig nu? Är den där fleecen verkligen tillräckligt varm? Stöter den där overallen verkligen emot vinden? Hur mycket värmer egentligen åkpåsen? Tänk om den där mössan är för tunn ändå? Oh no, nu ligger han/hon upp med händerna sådär igen, borde dem inte bli svinkalla?” Eller en varm sommardag och man varken vet in eller ut. ”Undra om det drar för mycket ifall jag öppnar ventilationen på vagnen nu? Glipar det någonstans från myggnätet nu? Vi kanske måste smörja armarna igen? Är den där jumpsuiten kanske FÖR tunn?”  Sådana här funderingar eller oroligheter existerar ju inte nu! Tuva säger ju till direkt om hon fryser eller svettas.

• Man kan bestämma något, sitta i bilen och vara på rull inom en 5-minuters-period – Att vara spontan är ju 1000 gånger enklare nu om man jämför med hur det var när hon var liten. Det är ju löjligt när man tänker efter. Jag minns så väl hur man två/tre timmar innan man skulle åka, började med alla förberedelser och lik förbannat alltid fick stressa mot slutet. Det var en bajsblöja eller en spya som förstörde när man höll på att packa in allt i bilen och man tvingades ta ur och upp henne och byta. Eller så blev hon panikhungrig och mat var tvungen att göras och ges. Blir hon bajsnödig nu så kan hon i värsta fall hålla sig tills vi kommer fram (om vi nu redan är på rull) eller så stannar vi bara bilen och gå lös i naturen och är klara på 2 minuter, haha.

• Behöver inte ”underhållas” – Vad slår egentligen våra barns egna fantasier och lekar? Ingenting. Tuva kan få igång en rollek som hon blir helt inne i och det med hjälp av två plastpåsar om det är så. Hon leker, fantiserar, använder sig av olika roller och hittar på nya saker – det helt på egen hand. Hon blir sällan uttråkad och behöver på så sätt inte ”underhållas” om man t.ex. sitter i en bil, reser långt, är på restaurang, befinner sig i andra offentliga miljöer eller när vi är hemma hos folk. Hon tar oftast saken i egna händer och reder sig själv, på ett helt annat sätt jämfört med när man har en liten bebis. Då gjorde man allt man kunde för att det inte skulle sluta i raseriutbrott på fel ställen eller vid fel tidpunkt, haha. Man bar runt på alla favoritleksaker, plockade upp allt som hon slängde ner från matstolen eller vagnen, la fram allt man kunde tänkas hon skulle tycka vara roligt att leka med och sjöng sånger hej vilt.

• Slipper oroa sig över utbrott/gråtkalas – Tuva skulle aldrig i sin vildaste fantasi ens komma på tanken att ställa sig och skrika eller gråta om hon t.e.x inte skulle få som hon vill. Det har aldrig någonsin hänt och jag vågar säga att det aldrig kommer att hända. Vi har lärt henne att det är helt fel sätt att kommunicera på. Hon är väldigt förstående och klok i det. Varken jag eller Micke känner minsta oro över att det plötsligt skulle bli gråtkalas eller liknande. När hon var mindre kunde det såklart komma om hon var trött, hungrig, uttråkad eller allmänt nedsatt, men nu använder vi oss av ord och tydlig kommunikation istället och det är ju 1000 gånger enklare.

• Sovrutinerna är 100 % vattentäta – Även fast Tuva alltid har sovit på nätterna så hände det såklart att hon både somnade och vakande olika tider i olika perioder. Man visste liksom inte till hundra procent hur kvällen, natten eller morgonen skulle bli. Idag är det ju helt annorlunda. Man vet precis hur hon fungerar och vad hon behöver rent sömnmässigt. Nu när hon är äldre är det dessutom enklare att ”rucka” på tiderna och rutinerna om man t.e.x. är iväg på semester eller hemma hos folk sent och kommer hem senare jämfört med när hon var mindre och rutinerna var viktiga för oss till punkt och pricka. Det gör liksom ingenting idag om man ruckar på tiderna på helgen, det är ändå vattentätt redan dagen efter igen.

• Matplaneringen förenklas enormt – Man äter det som finns och serveras liksom. Inga konstigheter med det. Så fungerar det ju inte riktigt på samma sätt med en liten, där krävs det ju lite mer planering från oss föräldrar. Från det att Tuva var 4 månader började jag laga smakportioner åt henne, hon har alltid älskat mat. Men det är mycket mer att tänka på när de är små: man får inte använda salt eller andra kryddor, frukten måste mosas och/eller delas, de kan bara dricka ur vattenflaska och mellanmål är något som man alltid måste ha med sig. Nu är det ju så enkelt att Tuva äter exakt samma mat som oss, tackar för det som serveras och dricker det som finns. Det bästa av allt – hon säger själv till när hon är mätt = man behöver inte oroa sig ifall hon fått i sig tillräckligt mycket eller ej.

Summan av kardemumman: Det är charmigt på olika sätt och det är häftigt hur livet ändrar sig med en liten och hur de växer och utvecklas. Jag längtar som sagt jättemycket efter bebisbubblan och allt som hör den till samtidigt som jag njuter för fulla muggar av Tuva och allt som hör just henne till. Tiden går så otroligt snabbt och JAG KAN VERKLIGEN INTE FÖRSTÅ ATT DET HÄR ÄR HON! ATT HON VARIT SÅHÄR LITEN! ATT HON REDAN FUNNITS HOS OSS I SNART FEM UNDERBARA ÅR! ATT HON SKA BLI STORASYSTER!! Livet alltså……. ♥