jennybredell

Kan ni förstå det, att det ligger en FÄRDIGUTVECKLAD lillebror i min mage?!?!? ♥ Nu kan han verkligen komma när som helst… Och för oss får det gärna vara nu, idag. På en gång.

Höggravid och fortsatt pigg, skulle jag vilja beskriva mitt mående på ett enkelt sätt. Det trycker neråt och jag kissar konstant, dessutom krävs det lite vilopauser under dagarna men i övrigt känner jag mig både pigg och fräsch! Så befriande! Jag har verkligen njutit från början till slut även av denna graviditet och såhär när det snart är över så kan jag inte låta bli att tänka på hur mycket jag vill uppleva det ännu en gång! Även fast vi kanske är hur nöjda som helst med två barn, hehe.

Vi har på senare tid funderat mycket över vilket sjukhus vi ska föda på. Vi födde Tuva i Eskilstuna och planerade redan från början av denna graviditet att göra detsamma även denna gång. Men, nu har vi tyvärr hört så mycket negativt om förlossningen där så vi vågar inte chansa. Det känns helt fel. I början tog vi inte åt oss så mycket utan tyckte mest synd om de som berättade om sina historier och led med dem. Men nu har det blivit så många som delat med sig av negativa erfarenheter så nu känns det bara helt fel att åka dit. Istället pendlar det mellan Örebro eller Nyköping, vi har ännu inte bestämt oss. Är det någon av er som har erfarenheter från något av sjukhusen så dela gärna med er =) 

I övrigt så börjar nervositeten krypa sig på nu, sakta men säkert. När drar det igång? HUR drar det igång? Kommer det bli liknande upplevelse som förra gången? Kommer jag ens ihåg HUR ont det faktiskt gör? Hur lång eller kort process kommer det att bli innan han faktiskt ligger där på mitt bröst? Hur kommer han att se ut?  Funderingarna är många och nu är det nästan det enda vi går runt och pratar om här hemma – Lillebror är snart här ♥

Tuva har, som jag varit väldigt öppen med, varit delaktig från start av denna resa. Varje dag har hon pratat och pussat på magen. Vi är så oerhört tacksamma över denna resa, på alla sätt och vis. Att Tuva har varit med på det sätt hon varit har helt klart varit det allra bästa med allt! Det ska bli så himla (overkligt!) och underbart att ge henne ett syskon. Äntligen!!! Ååååh!! Jag blir helt tårögd när jag skriver det här.

Vad vill ni mer veta? Min viktuppgång ligger på 15 kg. Stor skillnad jämfört med Tuva i magen då jag gick upp ca 25 kg. Konstigt hur kroppen kan bete sig så annorlunda. Men coolt! Jag har två saker jag är rädd/nervös över – att behöva ta någon form av smärtlindring under förlossningen (jag klarar mig allra helst utan, som sist!) eller att amningen inte skulle fungera den här gången heller. Frågar ni Micke så är han bara rädd/nervös över en sak och det är att vi av någon anledning skulle behöva föda i bilen, haha! Han vet att jag har hög smärttröskel och att jag inte vill åka in till sjukhuset innan jag verkligen behöver och det skrämmer honom lite eftersom att förloppet oftast går snabbare andra gången och redan förra gången så var jag ju helt öppen när vi kom in och kastades in på förlossningsrummet jag med densamma. Så ja, jag förstår honom men jag ska inte vara LIKA envis den här gången. Jag lovar =)