Jahapp…(!) Lagom när Micke äntligen är frisk från en veckas influensa och vi är på g igen så visar det sig vara Tuvas tur… De ringde från dagis vid tolvtiden idag då hon plötsligt är hostig och lite febrig. Jag fick direkt så himla dåligt samvete för hon sa redan i morse att hon kände sig konstig i kroppen. ”Du är nog bara trött gumman, det blir säkert bättre efter frukost i magen”. Men tji fick jag! Det visade sig vara värre än jag trodde, därav mitt dåliga samvete.
Jag packade snabbt ihop på jobbet och halvsprang till förskolan, hehe. Tuva satt i frökens knä, helt röd i ögonen och började gråta så fort jag kom. ”Jag vill inte vara sjuk mamma, jag vill inte…” Jag försökte trösta henne genom att berätta att det minsann finns massor med glass hemma, men det hjälpte inte. ”Jag vill inte vara sjuk för jag vill var här och leka med mina kompisar”. Det gjorde så ont i mig. Kunde inte sluta tänka på missen jag gjorde på morgonen, när hon ändå sa att något kändes konstigt.
Jag tog på henne alla ytterkläder och torkade tårarna. Då kommer kompis efter kompis fram och kramar om Tuva och säger hejdå. Jag blev precis tårögd, så fint! Jag sa till de alla att jag tyckte det var så rart gjort. Jag berättade att jag tyckte att de var väldigt fina vänner och att Tuva kommer igen så fort hon är frisk.
Läget just nu: Hon har duschat, ätit glass och vi är inne på andra filmen. Febern visar 38,2 än så länge och det är relativt lågt för att vara Tuva då hon tyvärr är en som får väldigt hög. Hostan kommer och går och den är ”grötig”. Ber till hägre makter att detta elände försvinner lika snabbt som det kom.
Nu: kaffepaus!
Senaste kommentarer