jennybredell

Okej, pausen är slut och vi sitter vid bords igen. Det är så himla svårt att återberätta alla dessa timmar, det hände SÅ mycket som ni förstår – jag låter som vanligt bilderna tala för sig själva. Oftast är det ju faktiskt så, att en bild säger mer än tusen ord och i detta fall är det verkligen så. Vår proffsiga fotograf Alexandra har verkligen fångat de allra viktigaste.

Som rubriken lyder, tre viktiga talare. Mickes två best mans och min älskade brudtärna. Först ut var Simon. Han höll ett jättebra tal som var både fint och underhållande. Han fick med så mycket höjdpunkter från han och Mickes barndom som var så himla kul att höra om. Sedan knöt han ihop säcken så fint genom att berätta likheterna han ser mellan Micke och Tuva i deras personligheter. Och han satte den mitt i prick verkligen! Så fint!!!!

Och mellan alla tal och spex så gjorde som vanligt vårt toastmaster-par underhållningen underbart rolig. Här går Therese fram till bord nummer 4 där Sanna haft ett uppdrag legat under sin tallrik men inte utfört det. Haha, det hade polisTherese koll på!!! 🙂

En gäst vid varje bord hade alltså ett uppdrag att utföra under kvällens gång. Himla roligt faktiskt. På det här sättet blev ju gästerna mer involverade och det var mycket uppskattat. Och väldigt underhållande. Tips!!

Kvällens absolut mest känslosamma tal. Ja, det kom från min brudtärna och bästa vän Hanna. Jag vet inte HUR många gånger jag lyssnat och sett på det, men det är MÅNGA. Det träffade mig rakt i hjärtat och här gick det verkligen inte att hålla tårarna eller känslorna i styr. Hon började så fint med och berätta att vi lärde känna varandra på dagis och att vi har hållit ihop sen dess och gått igenom både bra och dåliga saker tillsammans men att allt bara har gjort oss och vår vänskap starkare. Under alla dessa år som vi känt varandra så har vi ”hittat på både det ena och det andra”, hehe, och så är det verkligen.

Sedan kom det. Jag var inte beredd alls. Det träffade mig RAKT i hjärtat och jag har aldrig blivit så tagen förut med så lite förvarning. Det är väldigt personligt men som många av er vet har jag varit dödssjuk. När jag var 9 år gammal så blev jag akutinlagd på grund av kraftiga magsmärtor. Där låg jag, i 9 långa veckor och svävade mellan liv och död medan läkarna försökte hitta svar. Jag fick gå igenom två operationer och MÅNGA år av en hemsk kamp att bli helt frisk igen. Det är en lång historia som jag helst inte vill berätta mer om just nu, men Hannas sätt att berätta om hennes tacksamhet att jag överlevde – Ja, den var riktigt berörande. Herregud så fint (och jobbigt!!!!) det var. Jag har alltid älskat min fina Hanna, men efter det här älskar jag henne ännu mer!!!!!!!!! ♡

Kvällens kanske viktigaste skål. Livet. Så fantastiskt det kan bli till slut.

♡♡♡♡♡♡♡♡♡

Och så Hampus. Världens finaste Hampus. Han som bor alldeles för många mil ifrån oss (han bor i Sälen) men som aldrig är mer än ett telefonsamtal bort. Han och hans tal var tydligt, rakt och så kärleksfullt. Han berättade att han såg mig, Micke och Tuva som hans andra familj. Han berättade att han inte är hemma i krokarna så ofta längre men att när han är det så åker han alltid hem till oss först. Älskade Hampus!!!

Många glädjetårar och kramkalas blev det. Oj oj oj. Vi är fortfarande överväldigade. 

Kvällen fortsatte med galna upptåg och vårt toastmaster-par briljerade och briljerade.

Fortsättning följer…

(Se tidigare delar under kategorin: Vårt bröllop)