jennybredell

När alarmet ringde vaknade både jag och Hanna kvickt. Vi kollade på varandra och bara log. Det tog ett tag innan någon av oss sa någonting. Vi visste redan vad den andra tänkte: ”Shit, idag händer det……”

Vi duschade av oss innan vi väckte Tuva. Sedan körde vi hem henne till min mamma och Robin. Hon skulle få hänga där och hinna sova middag medan vi gjorde oss i ordning på salongen. Guldvärt alltså! Vi dubbelkollade tusen gånger med varandra, jag och Hanna, om vi hade med oss allt.

Vi parkerade utanför salongen där vi mötte upp min fina, bästa storasyster Therese. För er som inte vet så är hon frisör och skulle fixa mitt hår innan Tilda kom och sminkade mig. Om jag var nervös var det INGENTING mot vad stackars Therese var. Hon kände mycket press och nervositet. Hon skulle inte bara hinna fixa mitt hår i tid utan även hålla koll på klockan, sitt eget hår och barnens samtidigt som hon och Matthias var toastmaster-par och hade många bollar i luften. Tur Josephine också var med och hjälpte till med allas hår, det blev ju alldeles perfekt till slut.

De skämde bort mig med det här under tiden

Let’s go!!

Haha, supersnygga Hanna! Som vi skrattade när hon såg ut såhär. ”Varsågod, nu är du färdig” Haha

Jag minns inte exakt i vilken ordning allt hände. Men när Hanna fick sitt hår klart kom Robin med Freja som skulle få sitt hår fixat och så lunch. Mamma hade fixat pastasallad åt oss. Jag kan inte ljuga ihop att jag åt speciellt mycket av det, men jag fick i mig lite iallafall.

Hannas supervackra hår

Jag tyckte ändå att allt flöt på bra med tanke på hur sjukt mycket som skulle fixas och alla tider vi skulle hålla för att slippa stressa ihjäl oss in i det sista. Micke och hans best mans fixade under tiden ärenden. De hämtade bland annat ut alla blommor som Simon sprang in med till oss på salongen. Det kändes så pirrigt att Micke satt kvar i bilen utanför. Han fick ju inte komma in och se våra hår – det skulle ju vara hemligt ett litet tag till 🙂

Frejas tur

Fint va? 

Det var somsagt Tilda som sminkade mig efter att håret var klart. Och ner till höger ser ni en klar och nöjd Hedda.

Finaste, älskade tärna

Det spelar ingen roll HUR man lägger upp det, det blir alltid stressigt in mot slutet. Inget undantag för oss. Herregud så stressigt det blev, haha! Vigseln var klockan 14:00 och när klockan var 13:30 ropade Therese att: ”Jenny, för tusan! Nu är det mer än dags att få på dig klänningen!!!!” Mitt i allt håller det på och skita sig totalt med mina örhängen. Av någon sjuk anledning fick jag inte på mig det ena. Det var precis som att hålet hade gått igen. Jag fick totalt panik. Therese höll på och svimma och Hanna började bli så nervös att hon gick runt och smågrät, haha. Den sista kvarten var minst sagt kaosartad men det hör till. 

Barnen hjälptes åt så snällt. De märkte på oss att det inte var något läge för gnäll eller mer kaos. De var så duktiga och uthålliga samtidigt som de var exakt lika nervösa som oss andra. De skulle ju tåga in allra först i kyrkan, tillsammans med Hanna.

13:50 – Mer än dags att hoppa in i bilen och åka mot kyrkan.

Plötsligt börjar Hanna gråta. Jag trodde hon blev ledsen över att vi skrek och stressade sista kvarten så jag frågade: ”Vad är det?” Svaret jag fick tillbaka var: ”Va fan tror du?! Har du sett dig själv, hur du ser ut, eller?!” och så började jag också gråta……. ♡

Fortsättning följer…

(Se alla delar under kategorin: ”Vårt bröllop”)