..När vi tågat ut ur kyrkan och in i rummet baktill kramades jag och Micke massor alltså, och jag vet inte hur många gånger vi sa ”SHIT”, hehe. Vi hade inte sett varandra sen kvällen innan när vi sa hejdå vid festlokalen, han visste inte vad jag skulle ha på mig eller se ut, jag visste inte vad han skulle ha på sig – Allt blev så över förväntan och vi kunde inte göra annat än stå och se på varandra och bara säga ”SHIT”. Det är en mäktig känsla när orden bara tar slut sådär-och man inte kan sluta titta och pussa på varandra.
Och vigseln! Den kunde inte blivit mer känslosam eller sagolik. Både jag, Micke och vårt brudfölje kände sån lycka över det. Barnen var så fantastiskt duktiga och de sa vi till dom flera flera gånger. Nu var det dags för något som mina systerdöttrar hade sett fram emot att gå ut och mötas av – riskastningen 🙂
Det här var så coolt och rörande! Att mötas av alla gäster såhär fick mig nästan att tappa luften! De var så många. De var så otroligt fina allihopa! Under vigseln ska jag vara ärlig och säga att jag inte såg eller tänkte på någon annan än Micke och att försöka hålla mina tårar i styr. Men wow alltså, det här var riktigt riktigt coolt. Alla var så glada och vackra och här för just oss. Så smickrande!!!!!
Mamma och pappa <3
Ni kanske undrar vad tusan Micke gör? Haha, jag ska berätta. När pappa kramade och gratulerade honom så tömde han hela sin rispåse in under Mickes skjorta för att ”hälsa honom extra välkommen in i familjen” Tyyyyyyyypiskt pappa 🙂
Mickes fina föräldrar <3 Mina fantastiska svärföräldrar
Efter alla dessa underbara, värmande grattiskramar var det dags att gå till andra sidan kyrkan för fotografering tillsammans med brudföljet.
Fortsättning följer…
(Se tidigare delar under kategorin :”Vårt bröllop”)
Senaste kommentarer